raktavtrehundraprocent

Den var en jul och telefonen pep till en gång. Han skrev ring upp mig jag kan förklara. Jag svara. Glöm det du är elak.
Fastän jag mest av allt velat ringa upp höra hans röst säga snälla kom tillbaka gör mig så där svindlande som bara du kan.

God Jul älskade du.

Jag tänker att jag inte ska till skolan imorgon. Att det kommer att ge mig dåligt samvete,
att jag inte hinner lösa de där idiotiska frågorna.

Och jag undrar om jag ännu en (ännu en gång ännu en gång ännu en gång) gång begår samma misstag. Om jag slösar bort min tid, om det är en tid som är dyrbar.

Matilda jag vill också skriva. Men bloggen är ful och du är inte här och inte jag heller för den delen.
En av sakerna jag vet med säkerhet är att jag är en idiot.

Jag tänker sova.

R

 

Jag förstår att jag inte kommer undan med att bara lägga upp bilder. Men det är svårt att sätta ord på det här.

Vi säger väl adjö. Ger bort en flyktig omfamning var. Blicken stadigt ned i marken.
Adjö adjö adjö. Det var liksom ingenting.

Som med brev - de där på posten. Jag finner mig själv fälla salta utmattade ångerfulla.
Och kan inte för någonting i världen förstå när det tar slut.
När känslan av att det inte är så bra som det ska vara. Som det har varit. Ska försvinna.

Och jag förstår att det är ju för i helvete ingen idé.
Det som saknas blir ju bara mer påtagligt.

Jag hatar att du ska vara så jävla intressant.

Man kan snacka så in i norden. Skratta. Narra. Analysera.
Det spelar ingen roll.

I slutändan skulle jag bara stå med öppen famn. Och Sträcka ut tungan för att få tag på varenda droppe.

Vet inte om det beror på dumhet därför att det var övertygelse. För en kort stund bestämde jag mig.
Nu tar jag en paus ifrån att vara jag. Samlade alla saker i en väska och for. Inte långt men jag for.

Ändå sitter jag här. Inte riktigt nöjd. Inte riktigt bekväm med att vara mig.
Och visst är det väl för tragiskt jag vet vad du tänker unga tjejer dagens samhälle bla bl bla bla självkänsla.

Jag menar det verkligen.
Bla bla bläblå blä.

Förväntar mig inte en parad. Ett leende på sin höjd.

Jag har haft en innehållsrik kväll. Efter jobbet har jag.

1. Tvättat underkläder på obs-maskinerna. En timme senare (trettio minuter försent) möts jag av att en vänlig/irriterad själ tagit ut min hög och lagt den i en korg. Åh, det är det mest intima som hänt mig på flera månader.

Heeh.. fantiserar lite om vem det är som kan ha tagit i min svarta VS -BH (victoria secret bysthållare). Kanske en fransk poet med vackra händer, iklädd uppknäppt skjorta. Fransk poet där ute, hallå, någon?

2. Inte fortsatt skriva på min ångest-tenta. Det är vi tysta om.

3. Sett på Simpsons. Jag vill säga att det inte hör till vanligheten att Simpsons framkallar skratt hos mig.
MEN. När man som minst anar det... Håll i er. Jag fnissade sammanlagt 3 och 1/2 gång. Stöter ni på avsnittet med en indisk familj som får åttlingar, skratta lite, det är roligt.




4. Ätit mat. Brieost, kalkonskivor plus salladsblad och te.
Vet inte riktigt hur jag ska kommentera handlingen.. Det var gott. Nyttigt också. (OBSERVERA: Fett. Bra. Kolhydrater. Njet.)
Men jag är hungrig. SKA INTE ÄTA.

5. Bakat kladdkaka till morgondagens släktkalas. Är du en tjockis? Sugen på socker?
Baka en kaka! (Ät den inte) Det hjälper mot sötsuget. Visualisera bara hur din omgivning kommer att häva i sig bomben med sockerblandingen bestående av den vita döden i alla dess former och du vill nog inte ha längre.





Hur som helst är det dags för sömn. Imorgon ska jag upp halv sju på grund av diverse fett på rumpan, söder mälarstrand och löparskor.

Det ger en känsla av lite slughet. Menar att med ett pennställ skyla den digitala klockan på  datorskärmen.
Heh.. Ni vet tiden går långsammare då.

Jag tror jag vill gå hem. Fastän det sporadiskt kommer in egendomliga karaktärer -  sådana jag får lust att krama om ... eller ta hand om.  Ibland kommer det in människor med leenden på läpparna och de går omkring här, tittar, känner och ler. Vill undra vad de ler åt.

Men. Så gör man inte.

Nu råkade jag se visst. Tio minuter kvar bra så tack.

p.s
Matilda?

d.s

Dessa matlådor damen i rummet brevid och jag sysslar med, dag in och dag ut.
 De får mig att tänka på middagarna hemma. Dessa angenäma stunder med grillade tigerräkor, pumpasoppa, fisk i överflöd och familjen. Familjen. Det är outsägligt och borde upplevas av var och en.
Men-med-mors-mat kommer ångesten.  Summa summarum är en fattig matlåda inte så anskrämlig vid närmare eftertanke.

Varje kväll precis som jag lagt huvudet tillrätta på kudden är det en oidentifierad själ som röker utanför mitt fönster.
Vet inte riktigt hur jag borde tolka det.

Imorgon är en ny dag som ska ägnas åt diverse bokförsäljning på Nordiska Kompaniet.
Bara så ni vet. Så jag är nog aldrig ledig och frågan är om ens jag vill vara det.

Sov gott ha det så bra säger tantröster i glipan på fönstret.
Jag har fryst in mitt nyinköpta bröd.

Här ska inte förtäras kolhydrater.

Ja, jag undrar det faktiskt. Jag vet jag ältar. Men om han funnits idag, om han då hade tyckt om mig?
Om han skrattat åt mina skämt om han besvarat mina leenden. Om han beundrat mig ibland.
Hösten har väckt mig igen, ifrån sommarens svävande bland de där molnen och den där solen, och jag tänker varje dag;
Tänk om .. och tänk om..

Ibland tycker jag. Ibland kan man få vara en jubelidiot. Men inte varje dag.
Från och med imorgon ska jag inte vara en idiot.

Sitrus slumrar sött och sover trött. Universums bästa och min egna tant.

22:22 igen och igen. Och inte vet väl jag vad jag ska önska. Instinktivt tänker jag bli kär bli kär. För att sedan inse -
Vad är väl det om inte idioti.